Historien om flyget som gick till historien

Bali - Jakarta 20.30
Jakarta - Manila 00.30
Manila - Kalibo 11.10

Hur krångligt ska det vara att ta sig till Filippinerna egentligen? Det var dem längsta 24 timmarna i hela mitt liv, för jaa tjugofyra timmar tog det att ta sig till ett annat land inom asien. Inte nog med att det först inte gick att boka flyg hit, vi kämpade nog flera dagar innan vi fick gå till en travel agency, och när vi äntligen tagit oss till Jakarta från Bali , (flyget var över en timme sent och vi trodde vi skulle missa flyget till Manila för vi kom först till fel terminal och var tvungna att ta taxi men vi hade inga pengar kvar men lyckades tillslut av en snäll själ till taxichaufför erbjuda honom våra sista pengar och ta oss till terminal 2), och ska checka in lite lagom stressade får vi reda på att man måste ha en biljett ut ur landet och då räckte inte vår hembiljett för den är från Bangkok så vi var tvungna att gå till en biljettförsäljare som inte var världens snabbaste men lyckades efter fyra bankomatuttag senare ge oss två biljetter ut ur landet den 19 dec. Så snabbt till disken igen och checka in fastän dem egentligen hade stängt. Det blev att kuta mot vår gate, långt åt he**ete. Väl framme kunde vi pusta ut, gick på toaletten i lugn och ro men hinner inte ens komma ut från toaletten och tvätta händerna - där ser jag biljettsnubben igen. Han flåsar och mumlar något om incomplete. Jag bara va? kan jag åtminstone få tvätta händerna. I alla fall, vår biljett var på något vis inkomplett, och vi var tvungna att gå (springa) heela vägen tillbaka till check in och biljettdisken - det vill säga, förbi säkerthets- och passkontrollen igen. Jag vet inte riktigt vad felet var men vi fick en ny biljett och denna gången var det complete, dags att springa hela vägen tillbaka, genom pass- och säkerthetskontrollen än en gång fast denna gången gled vi bara förbi för vid denna stund stod planet och väntade på OSS. (Det kryssar vi av på vår bucket list, hur många lyckas få ett flygplan att vänta på sig liksom?) För att göra en lång historia kort (hehe) så kom vi med planet, kunde tillslut pusta ut när vi är dem sista som går på planet, dansar oss igenom hela planet med huvuden som sticker upp ur sina stolar och kastar sura blickar, och sätter oss på vår plats som såklart är allra längst bak. (okej riktigt så illa var det kanske inte, men vi hade i alla fallplatsen längst bak och var dem sista som gick på)
Resten av resan gick väl bra, vid nästa flygtur satt vi vid gaten fem timmar innan planet skulle gå - vilken ironi va?